OM IVAR | FÖRÄLDRAR | RESULTAT | RÖNTGEN | MH | KORNING | SNABBGUIDE

Emonas Ivar        f. 2003-03-25         S24132/2003

Älskade Ivar föddes den 25:e februari 2003 på Emonas kennel i Bålsta, norr om Stockholm. När Ivar föddes hade jag ingen aning om att just denna underbara pojke skulle komma hem till mig, men saker och ting hände och när Ivar var 4 veckor åkte jag upp för att kolla på kullen och prata med uppfödaren. Och så klart var han tingad och handpenningen redan betald när jag åkte därifrån!
Den 26:e april var det så dags för att hämta den lilla rottisvalpen! Han kräktes i bilen på resan hem och lite läskigt var det allt att komma till en främmande plats med främmande människor - det första han gjorde när han kom till sitt nya hem, var att snabbt kolla över lägenheten och sedan lägga sig under varadgsrumsbordet för att sova! :p Under lång tid framöver skulle just under bordet vara hans favvosovplats.

Ivar var en ganska obesvärlig valp. Han gick lätt att få rumsren och han lärde sig (och lyssnade!) ganska tidigt på "nej": likaså var han duktig på att komma när jag ropade och han var van att alltid ha koll på mig (den där dumma människan försvann ju annars hela tiden!).
Det enda riktigt jobbiga med honom var att hans filosofi som liten var att ALLT smakade gott - fimpar, snus, löv, stenar, blommor, platsbitar- you name it, han åt det! Men med tiden lärde han sig att han alltid fick något gott om han spottde ut det han hade i munnen och idag släpper han allt på mitt kommando, väldigt skönt!

Under uppväxten spenderades mycket tid till att gå kurser på brukshundklubben, att vara ute i skogen och att leka med brorsan Assar.
Att bada var också något som denna kille lärde sig att uppskatta tidigt då han druttade i några gånger första sommaren... Bl.a ramlade han i från en hög brygga och vi som befann oss i vattnet skrattade gott åt hans "kärringsim" på vägen in! =o)
Dessa små äventyr gjorde honom inte rädd för vatten, tvärtom!
Idag älskar han att bada och han kan nog simma tills solen slutar lysa - om han bara fick!
Fast det är de "vanliga" promenaderna, lös ute i skogen, som är allra bäst. Helst ska dessa promenader avbrytas för lite fika i form utav märgben eller grisöra. Då är Ivar riktigt lycklig.

Ivar är en genomsnäll pojke och han är väldigt okomplicerad att ha att göra med. Det som varit lite jobbigt stundtals är hans enorma intresse för människor men ju äldre han blir, desto lugnare blir hans kärleksyttringar. Han har ingen dominans vare sig mot människor eller mot andra hundar och svarar inte upp även om vi möter en stor hane som gör utfall. Detta är, efter att ha haft en hundaggressiv hund, något som jag uppskattar oerhört mycket!
Han är alltid snäll mot folk och andra djur och går att ha lös i skogen även med ett gäng älgar inom 5 meters håll - denna kille har inte så stort jaktintresse och så är han ju även en liten fegis ;) Det är bättre att stå bakom matte och kolla på älgarna än att jaga dom! =o)

Han hänger med på allt utan att ifrågasätta, det spelar ingen roll vad för konstiga saker det må vara!
Dock finns det en sak som han numera ifrågasätter (efter att han har flyttat ut på landet) - och det är bilen. Varje gång han ska in i den fyrkantiga metallådan på hjul tycks han undra om det verkligen, verkligen är nödvändigt att lämna hans älskade tomt?!

Att spåra, sova i sängen, leka med däck och stora bollar, äta makaroner och ostbågar är sådant som gör livet lite underbarare för denna pojke.
Något som Ivar är mycket bra på är att manipulera matte (dvs mig). Tittar han med stoooora, snälla ögon på kexburken så vet han att matte kommer öppna burken för att ta fram ett kex... och ligger han tillräckligt länge framför kylskåpet så kommer matte öppna dörren och ta fram en morot... och ställer han sig och skäller på matte när hon tittar på TV, så kan han räkna med att hon inom en snar framtid kommer hitta på något kul tillsammans med pojken!
Killen vet att jag avgudar honom och ja, jag har nog lärt honom hur man ska utnyttja det! *fniss*

Vi har haft helt underbara år tillsammans hittills och jag hoppas på många, många år till. Varje dag tillsammans med denna underbara hund gör livet värt att leva. Ivar är min luft, mitt hjärta och min själ. Jag kan inte tänka mig ett liv utan Ivar, han ÄR ju mitt liv!
Älskar dig gubben, du är det bästa som finns!!