Untitled Document

Kulla Gulla's Greta f.2005-06-14 S48679/2005

Jag hade varit intresserade av att ta en valp från Kulla Gulla’s under en tid men hade egentligen inga planer på att ta en valp under sommaren 2005.
När föräldrarkombinationen kom upp på uppfödarens hemsidan väcktes intresset men fortfarande var det inga riktigt seriösa planer. Jag märkte dock att folk runtomkring mig började uppfatta situationen som att jag redan bestämt mig för valp och ju mer jag tänkte, desto mer gillade jag den idéen! Som sagt, just denna kull var högst intressant tyckte jag och till slut blev jag ju bara ”tvungen” till att höra av mig till Kulla Gullas kennel och undra om det kanske kunde finnas en liten tikvalp till mig… och det gjorde det!
Så numera bor alltså denna lilla tjej hos oss och hon förgyller varje dag med sin starka personlighet!

Greta föddes tidigt på morgonen den 14e juni 2005 klockan 05:20. Hon vägde 410 g när hon såg denna värld för första gången och att uppleva den nya världen gjorde hon som nummer fem i kullen (de är åtta syskon).
Hon var en pigg och kry liten dam redan från första stund och hon kröp fram till mamma Carla och började dia direkt.
På kenneln hade hon smeknamnet ”Humlan” då hon var så go' och rund och hade stora öron, precis som vingarna på en humla (och öronen är fortfarande lika stora...). Vi har även lagt till smeknamnet ”Biet” då hon ibland kan bli arg som ett bi och vår härliga uppfödare har lagt till ytterligare ett namn på listan: "Murklan", med tanke på allt löst skinn hon har i ansiktet! :o)

Det jag har märkt hittills är att Greta är en glad, sprallig, nyfiken och energifylld liten tjej. Hon är lyhörd och lyssnar redan mycket bra till sitt eget namn. Faktum är att hon kom springandes redan dag två när hon befann sig i ett rum upptagen med en leksak och jag befann mig i ett annat rum och kallade på henne.
Hon har redan fått besöka en del nya platser och tar allt med ro. Saker och ting finns där för att de ska utforskas utav Greta.
Hon är inte speciellt intresserad utav människor - något jag tycker är skönt eftersom Ivar ju har haft en tendens till att älska alla lite väl mycket. Det finns vissa tendenser hos henne till att bli lite osäker och reserverad mot personer hon inte känner, framförllt och dom lockar och pockar på henne - då är det nog något mysko på gång tycker Greta och väljer att skälla ut dom istället. Men så länge hon bara sköter sig omkring folk så gör det mig inget, hon behöver inte älska alla, det gör inte jag heller.
Hon kan gnälla ganska mycket när hon blir buren för långa stunder och om jag inte ”lyder henne” och släpper ner henne försöker hon på en tuffare metod och morrar. Tyvärr (för hennes del) så lyder jag henne inte utan hon får snällt, muttrandes sitta kvar i famnen. Fast hennes temperament är inget jag klagar på, kan jag inte göra eftersom jag har ett likadant själv!

NU, i skrivande stund, är Greta 2½ år gammal och mycket har hänt med den lilla fröken, både fysiskt och psykiskt! Framförallt har tjejen mognat på sig enormt sedan hennes 2-årsdag och ju längre tiden går, desto mer tar nyfikenheten överhand och självförtroende blir bara bättre och bättre. Och ju roligare får vi ju dessutom tillsammans!
Greta "blev" en oerhört föremålsintresserad och arbetsglad tjej och hittills har jag aldrig märkt av att det finns någon stoppknapp hos henne. Hur länge vi än har tränat, hur många dagar i sträck vi än hålilt på, så är hon alltid lika pigg och alert och sugen på mer arbete efter en korts stunds vila (vilket innebär typ 5 minuter...).
Hon har en tendens att gå upp i stress men mycket av det ligger nog hos mig, att jag inte varit duktig nog på att dämpa henne när det behövts. Men vi jobbar på det och hur stressade hon än är, så håller hon trots allt ihop bra vilket är toppen!
Hon är temperamentsfull och har en enorm intensitet i allt hon gör - från att gå upp på morgonen, till att käka frukost till att träna uppletande. Ibland har intensiteten nästan varit lite för mycket för mig men trots allt så är just hennes intensiva läggning ett drag jag verkligen älskar hos henne!
Hon kan fortfarande vara ganska osäker vid möten med främmande personer, men om jag bara tar kontrollen och inte tvingar in henne i en situation hon inte vill vara i, så brukar det inte vara några problem. Desto keligare är hon dock med dom hon tycker om. Det tar ett tag innan Greta litar fullt ut på någon, men när hon väl gör det, blir man vän med henne för livet!
Hon är nyfiken, ibland på gränsen till dum (som att gå lite väl nära en stora brasa för att kolla av vad det kan tänkas vara för något) och många är de gånger jag nästan satt hjärtat i halsgropen för att hon kastat sig rakt ut från höga stenar eller hoppat i vattnet från en hög brygga utan att jag ens hunnit reagera.

Hon är knasig och smått tokig denna tjej, men fylld utav humor och en ren glädje till livet och med en arbetslust som inte går av för hackor!
Jag är så glad att denna lilla Murkla med sina stora, skelande ögon är just min lilla Murkla!