KAYA | KIM

Kim var min första hund och bäste vän under många år.
Han var av rasen Samojed och föddes dagen innan julafton 1989. Han var enormt efterlängtad och det kändes nästan overkligt när det väl var dags att hämta hem honom.
Han var en busig och mysig (om än ganska ouppfostrad!) kille som älskade långa skogspromenader, snö och kyla men var lite mer skeptiskt inställd till pipdjur. Han följde gärna med på skidturer och tyckte mycket om att slita sönder toarullar innehållande godis.
När jag flyttade hemifrån 1995 stannade Kim kvar hos mina föräldrar. Han skulle aldrig ha lärt sig trivas i en lägenhet och eftersom jag pluggade i Uppsala men bodde i Stockholm, var jag borta större delen av dagarna.

Kim bodde kvar hos mina föräldrar fram till den dag han dog, nästan 12 år gammal.
Han hade lidit av diabetes i nästan två år innan han blev så dålig att mina föräldrar bestämde sig för att det var dags att ta farväl av honom. De satte sig i bilen och körde till veterinären bara för att där finna att han redan somnat in. Han dog på det stället han tyckte så mycket om- nämligen i bilen.
Där hade han alltid känt sig trygg och kanske var det just den tryggheten som fick honom att kunna släppa taget om detta liv.
Han blev begravd på mina föräldrars tomt ute på landet, borta från denna jord men för alltid kvar i mitt hjärta!